090918
Datorn funkade inte igår. Så ni får om begravningen nu.
Det kändes konstigt i vårt klassrum. Det var så ovant att se alla med så dova och mörka kläder. Först hade vi matte och biologi, men det är inget att skriva om. Vid tio samlades vi utanför idrottshallen och tog sedan bilar ut till Solberga kyrka. På vägen stannade vi vid olycksplatsen och några i klassen tände ljus. När det var klart åkte vi vidare mot kyrkan. När vi kom dit gick vi in i kyrkan och satte oss. Det var så läskigt tyst där inne, så mycket folk, men så himla tyst. Längst fram stod en massa blommor, ljus, en bild på Mats och den vita kistan. Jag kunde inte tänka mig att han faktiskt låg i den där kistan. Till sist började prästen prata. Vi sjöng psalmer, lyssnade på Mats favoritband "The Queen" och lyssnade på tyska låtar. Jag vet inte varför, men jag kunde inte börja gråta! Jag försökte verkligen gråta för jag kände hur tårarna tryckte, men de ville inte komma ut. Jag hörde bakom mig hur några i klassen grät. Jag kollade åt sidan och såg hur de andra grät, men jag kunde bara inte. I slutet fick vi de röda och vita ballongerna, kistbärarna kom och blommorna bars ut. Vi gick till graven och såg hur kistan sänktes ner i den kalla jorden. Då släppte vi ballongerna upp mot skyn. Det var verkligen fint, inget man brukar göra på en begravning, men det var fint. Vi trodde att de skulle läsa en tysk dikt samtidigt, men det gjorde de visst inte, men Camilla läste den för oss i skolan innan på svenska. Den var hur fin som helst! Det var någonting liknande så här. "När jag föddes grät jag och alla skrattade. Nu gråter ni och jag skrattar. Så när ni släpper ballongerna upp mot skyn vill jag mötas av era leenden en sista gång."Det är det jag kommer ihåg från den, och det är sant. När man är på begravning brukar man stirra ner i graven, men nu kollade alla upp mot himlen. Väl ute på gården kunde jag inte heller hålla tårarna tillbaka.
Efter begravningen åkte vi till Korsberga bygdegård för att fika och vi fick skriva i en minnesbok. Det var fint, men till sist började ju klassen skämta och hålla på. Det kändes så dumt att skratta! Usch vad man mådde dåligt efter man hade skrattat. Allt var iallafall väldigt fint. Här får ni en lyssning på Mats favoritlåt och min outfit igår. ♥
Kjol-JC
Linne-Gina Tricot
Halsband-Från tidning
usch fyfan!
